Publicerad i Lärarnas Tidning
Datorspelsfestivalen Dreamhack slog än en gång sitt eget rekord i störst lokala nätverk i världen. Men bland de unga som kommer till Elmiamässan i Jönköping värderar många möten med andra långt högre än själva spelandet.
– Här kastar folk bort det blyga skalet, berättar Erika.
Stämningen natten mot lördag är hög. Med över tiotusen datorer sammankopplade i nätverket behövs ingen belysning. Flimret från skärmar, ljusormar och julgransbelysning ger ett dovt men behagligt ljus. Det är varmt av alla datorer och många är lättklädda. Det råder ständig aktivitet. Ibland ropar någon ”hallå” rakt ut och får tusentals svar tillbaka.
Erika Rodin har åkt till Dreamhack utan dator. Ibland blir hon lite avundsjuk på dem som spelar. Det är mycket Wow och Counter Strike man ser på skärmarna, men många kommer också för att tanka film, spel och program. Och överalt har folk olika chatprogram som IRC och MSN öppna. Erika och kompisen Alice Blomberg är båda 15 år och gillar stämningen på datorspelsfestivalen Dreamhack. Erika och Alice har bara känt varandra sedan i augusti, men vana som de är från anmimékonvent vet de att det går snabbt att lära känna folk.
Hon och Alice är båda intresserade av japansk popkultur som till exempel animé och musikspel. Alice, Erika och deras två kompisar har precis varit med i en tävling i spelet Rock band – en av oräkneliga sidoaktiviteter på Dreamhack. Den mesta golvytan på Elmia tas i helgen upp av datorplatser. Men längs sidoväggarna finns alla möjligheter för den som vill ta lite tid offline. Vidareutvecklingen av musikspel som Guitar Hero och Singstar har lett fram till Rock band, som man alltså inte måste spela ensam. Det är något som Alice gillar.
– Om alla är ungefär lika dåliga så gör man i alla fall bort sig tillsammans! Det är mycket roligare än att göra bort sig själv, säger hon.
Eftersom hon har de flesta av sina kompisar på 70 mils avstånd, sedan hon flyttat med sin familj från Stockholm till Malmö, blev hon överlycklig när hon såg Erika komma springande på fredag morgon.
– Nån jag känner, var det första jag tänkte, berättar Alice.
Avståndet till vännerna gör att det blir mycket MSN och telefon. Men favoritsysselsättningen, för en äkta japannörd är att åka på animékonvent.
– Dreamhack, summerar Erika, är som ett konvent fast ytterligare åttatusen personer är här.
Vid en av raderna i B-hallen sitter Linus Eriksson vid sin dator och spelar, samtidigt som Tom Richneau låtsas intervjua honom med en röd vattenflaska av plast. Bakom står också Christopher Cato och Markus Haal.
Tom är den som pratar mest. De andra försöker få en syl i vädret men lätt är det inte. Tom berättar att han kom hit på grund av kompisarnas lovord om festivalen.
– Man kan gå runt i timmar och förundras över att det finns så pass mycket att göra och att allt fungerar med mat, aktiviteter och nätverk. Jag vill verkligen ge en eloge till alla som jobbar gratis med att få det att flyta.
När festivalen bara var dagar bort hittade Tom en datorplats åt sin bror bara fem bordsrader längre bak. Men dem han själv sitter bredvid känner han också på sätt och vis eftersom alla hänger på samma spelserver – Sweswat – dagligen.
– Det var någon som beställde biljetterna åt oss alla, en som jag inte ens hade träffat. Det är faktiskt första gången som vi träffar varandra på riktigt, berättar Tom.
Öppenheten bland Dreamhackdeltagarna är omvittnad.
Pirjo Elovaara forskare på Blekinge Tekniska Högskola genomför just nu en intervjustudie på festivalen. Hon tycker att vuxna har för lite kunskap om ungdomars miljöer. Även bland lärare och andra som arbetar nära unga kopplar ofta ihop Dreamhack bara med datorspel.
– Många vuxna tror att barn och ungdomar bara åker hit för att spela. I själva verket kommer man hit för att träffa kompisar och känna stämningen.
Dreamhack historia
Torsdag före första advent har blivit dagen då unga datorintresserade vallfärdar till Jönköping. När allt började för 14 år sedan var det inte Elmiamässan som fylldes till brädden utan en källarlokal i Malung. Två femtonåriga killar, Martin Öjes och Kenny Ekelund ville göra något för demoscenen och mest av allt hänga med likasinnade en hel helg i sträck. Demokulturen gick ut på att knäcka kopieringsskydd till datorspel. För att skryta om det programmerade man så kallade demos, som var en sekvens som spelades upp före spelet startade. Det här utvecklades till en underjordisk kulturform som främst träffades på så kallade demopartyn. På vägen mot dagens festival och ett företag med 11 miljoner kronor i omsättning (2006) har Dreamhack klivit ifrån undergroundkulturen och in i mittfåran. Bland sidoaktiviteterna på Dream Expo finns bland andra Försvarsmakten, en handfull tekniska högskolor och en mängd datorinriktade företag. Alla är förstås på plats för nå den unga målgruppen som i år (2007) bestod av över 13 000 personer.
